1 år som färdig ssk

Igår var det ett år sedan jag steg in i aulan på Örebro universitet för att efter 3 års kämpande äntligen få ta emot min sjuksköterske brosch. Det var en dag fylld av aktiviteter. Dagen började med frukost på morgonen och slutade inte förrän in på småtimmarna på natten.

Att jag sen hade lovat att hålla avslutningstalet gjorde ju inte saken mindre nervöst. Efter lite tjuvande från ett tal/dikt som jag gjorde om var det bara att kliva upp. Tack vare lite hjälp av mina underbara klasskompisar gick det vägen och jag tror att det flesta uppskattade det. Nu i efterhand är jag jätte nöjd och stolt över att jag vågade ta steget och hålla talet.

En av dom stora anledningarna att jag vågade var mottot som Mattias hade:

Lev NU

LEV I NUET.

DET FINNS INGEN DÅTID ELLER FRAMTID, LEV NU, LEV I NUET OCH NJUT AV DET, TÄNK INTE SÅ MYCKET.

DET E NU VI LEVER....

Mattias var min kusin som tragiskt omkom i en trafik olycka 6 månader innan min examen. Talet skrev jag sittande i hans soffa som jag fick äran att ta hand om åt honom.

Efter examensdagen var jag ledig 3 dagar innan verkligheten började. Jag hoppas att jag aldrig glömmer de där första månaderna på jobbet för oj dom var inte roliga. Tiden i flexen bara växte och växte. Hade läst i 3 år men det kändes inte som om jag visste något ändå och den känslan vill jag inte glömma för stödet jag fick av alla arbetskompisar var enormt. Det vill jag komma ihåg och kunna ge när andra nya kommer och är lika vilsna som jag var. Men nu ett år senare kan jag bara konstatera att praktisk övning i ett yrke är värt väldigt mycket mera än alla år i skolan. Visst man ska kunna det teoretiska också men verkligheten är en bättre lärare.

Här är dikten/talet som jag gjorde om:

Majonäsburken och 2 koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe: En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja". Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. "Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. "Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand." En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.