![]() |
| Testar benen lite |
Den senaste veckan har varit en berg och dalbana av känslor. I går direkt efter nattjobbet åkte jag med Goliat till http://www.woodlooks.se/ för lek och bus sen tog jag tåget (fick bila till Karlstad för att hinna, tåget var inställt från Torsby) för att åka ner till Strömsholm och vara med när Daisy skulle bli utskriven. Endel säger att det var en riktig tok resa men jag var tvungen att få en annan bild av lördagens hemska olycka. Väl framme i Strömsholm möttes jag av en överlycklig Sara och en trött, tunnare och kämpande Daisy. Hon kan stå och gå på benen om än mycket vingligt. När alla papper var klara och vi skulle åka hem fick jag glädjen och äran att bära Daisy ut från sjukhuset. Det blev för mig några mycket viktiga minuter. Att få bära henne ut igen var något som jag inte riktigt var säker på när jag la henne nästa livlös på disken på sjukhuset i lördags.
Ute på parkeringen blev det en glad återförening med bröderna Goran och Milton. Goran la sig precis brevid Daisys bur i bilen för att se till så att hon hade det bra.
![]() |
| Duktig tjej |
När Daisy, Milton, Goran och Sara åkte hem följde jag med Marin och Leffe hem till dom. Super skönt att bara glida ner i soffan, frallamysa och ta det lugnt för jag var lagom trött efter att ha jobbat natt och sen åkt direkt till Strängnäs utan speciellt mycket sömn på tåget. Men sova kan jag göra imorgon när jag är ledig för dom minuterna med Daisy var värt massor.
Att tågresan hem också krånglade var iof ingen större överraskning.



Åh, jag får tårar i ögonen när du skriver! Att få äran att bära tjejen igen, till livet! måste känts skönt! Kramar i massor till dig och Krya på dig kramar till Daisy!
SvaraRaderaJa det var så himla skönt att få bära ut henne och se att hon var piggare igen. De minutern var värd hur mycket som helst och jag ångrar inte en sekund att jag åkte ner.
SvaraRadera