2 veckor innan min 16 årsdag förlorade min Älskade morbror sin långa kampen mot cancer. Det är nu 9 år sen han lämnade oss och jag saknar honom massor. Han var en så glad och ibland lite tokig person.
Han blev tyvärr bara 46 år och vi som blev kvar har var tvungna att lära oss leva med saknaden.
 |
| Jag, min morbror, mamma och pappa |
(Jag har inte tagit mig tid att blogga i veckan och detta här inlägget är egentligen skrivit den 3/9 och igår såg jag ett youtube klipp som säger så mycket om denna hemska sjukdom som cancer är.)
Mitt 16 åriga jag började med stor sorg efter den enda morbror jag haft och någonsin kommer få. Jag hade tur att ha fantastiska människor runt mig både hemma och i skolan. Människorna runt mig gjorde precis det som klippet vill visa ATT DET ÄR OKEJ ATT KÄNNA. Man kan inte bestämma vilka känslor man har i en sorgetid och ibland behöver man påminna sig om att alla känslor är lika viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar