Om en resa för framtiden

Står på jobbet med ännu en gastric bypass patient som skall skrivas in och tar den obligatoriska inskrivningsvikten. Siffrorna kommer upp och jag säger lite käckt att dessa siffror är en start och som du inte kommer att se mera igen. Men innerst inne så tänker jag herregud det är inte så långt ifrån siffrorna som jag skulle få om jag klev upp på vågen.
 

Jag har jobbat på kirurgavdelningen som har hand om patienter som kommer för en viktminsknings operationen i 3 år och scenariot ovan har slagit mig flera gånger. Förr hade patienterna jätte mycket övervikt men nu är inte alla superstora längre. Några av kraven för en operation ligger på att man skall ha ett BMI på över 35 och ha gjort seriösa bantningsförsök tidigare. 

Jag har aldrig varit den där super smala tjejen men vikten började på allvar att skena iväg när jag skadade korsbandet på sommarlovet mellan nian och gymnasiet. Innan dess hade jag spelat både fotboll, innebandy och handboll. Nu kom skadan och jag hade två år av rehabilitering och knäoperationer. Jag var tvungen att sluta med sporterna (eller jag var för rädd om knät för att fortsätta) och stilla sittandet var ett faktum och viktökningen kom som ett brev på posten.

Jag har försökt att banta lite men det har aldrig gett några speciella resultat och sen så har man tröttnat.

Förra sommaren hade jag helt enkelt tröttnat på att gå runt och släpa på alla extra kilon och köpte hem en låda med Modifastpulverdiet som jag skulle kickstarta allt med. Sen tog motivationen slut igen...... Lådan blev stående i flera månader i garderoben men i höstas bestämde jag mig att nej nu får det vara nog nu skulle jag börja. Men som alltid finns det saker som man bara måste göra så innan höstmarknaden var det ingen ide att börja så det fick bli veckan efter.

19 september var dagen då jag började på ett strikt schema med pulverdiet. 2 veckor med 4 påsar/dag, 1 vecka med 3påsar och frukost och 2 veckor med 2 påsar och 2 mål mat. Sen skulle man fortsätta äta mat fast nu gällde det att hitta nått som var rätt mat igen.

Jag bestämde mig för att testa LCHF. Har inte kört superstrikt men tagit bort kolhydrater, socker och annat onyttigt som kakor, godis och läsk mm.

Jag har hela tiden varit ganska öppen och ärlig med att nu gör jag en stor förändring så bli inte ledsen om jag inte tar fikabrödet som bjuds. Det hade inte varit så lätt annars om man skulle ha försökt smyga på jobbet eller för familjen.
Efter ett tag så var det inte så svårt att säga nej tack till olika saker och tillslut frågade inte folk längre för dom visste ju att jag inte åt. Sakta men säkert så gick vågen neråt och jag började känna skillnaden och efter ett tag började även dom runt omkring mig att se den.

Sen kom den stora dippen. Jag skulle operera knät igen i slutet av november för jag har haft besvär med låsningar och blev sjukskriven 2 veckor. Sen kom december och all julmat. Jag försökte att äta som vanligt men visst failade jag lite över jul. Vägningarna i december stod tokstilla. Visst är jag glad att det inte brakade iväg uppåt igen men nja man vill ju ner ändå.
 

Nu i januari tog jag nya tag igen med en pulverdietkur för att kickstarta systemet igen och sen har jag pga knäoperationen varit tvungen att börja träna upp musklerna runt benet igen.
Jag har även satt upp ett mål att iår skall jag springa vårruset i maj. Förra året sprang jag 200m och sen höll jag på att dö så det var bara att gå runt resten av banan. Nu är jag inne på min 4:e vecka av C25K (Couch to 5K). Jag skall alltså lära mig att springa 5 kilometer igen och det är tanken att efter 9 veckor skall man orka det. Det bästa är att det finns en app till mobilen så det är bara att börja springa när rösten säger det och sluta när hon säger.

Jag har som målsättning att vara på gymmet minst 3 gånger i veckan och sen spela innebandy med jobbet dom veckor som jag inte jobbar.

22/1-2013

Midsommardagen 2012

Men det stora målet är en utlandsresa som väntar när jag är nere på ett BMI på under 25 (alltså normalviktig igen). Den är inte bokad än men det kommer att bli det framöver hoppas jag.

Hittills har jag lämnat bort ungefär 14 kg på vägen så nu är det bara att lägga in en växel till för jag har en solstol som väntar på mig!